När läsningen stannar

Jag håller på med att läsa En man som heter Ove i grundläggande sva. De första kapitlen med mycket dialog hade eleverna lätt att förstå och de skrattade flera gånger när jag läste högt för dem. Första veckan läste eleverna till sidan 43, och denna vecka ska de läsa till sidan 87. I veckan har jag märkt att läsningen blivit svårare för eleverna. Många säger att det är väldigt många svåra ord och uttryck. Jag har känt mig oroad över att jag kanske valt en lite för svår bok men har inte tänkt att byta bok utan jag har istället funderat över strategier för att underlätta läsningen för eleverna. Vi har inte haft ett litteratursamtal än utan det första är i morgon. Litteratursamtalen brukar fungera som en förlösande motiverande kraft för eleverna eftersom samtalen ger tillfällen till identifikation, reflektion och analys.

Men för att inte eleverna ska tappa tråden och läslusten har jag gjort flera saker:

1. Jag har arbetat med dialoger, där eleverna har fått skriva dialoger och spela Ove för att skapa förståelse för Ove och inlevelse i romanen. När eleverna har skrivit dialogerna har de arbetat med lässtrategierna ställa frågor, reda ut oklarheter och sammanfatta. De har tillsammans i grupperna behövt ta reda på vilka personerna är, var de befinner sig och förstå de flesta av orden för att kunna skriva dialogerna. Dialogerna har också fungerat som en klargörande sammanfattning när de spelades upp och grupperna såg varandras "pjäser". Samma text gavs olika tolkningar, i stort sett var originaltexten bevarad i dialogerna, men tonfall och kroppsspråk varierande mellan grupperna. Det levandegjorde romanens innehåll för eleverna och skapade läslust för vidare läsning. Vem är den där "sura" gubben egentligen?

2. Tidslinje i Prezi har jag gjort tillsammans med eleverna för att alla ska vara klara över kronologin. När en roman inte är kronologiskt berättad kan det ställa till problem för elever som inte är vana att läsa, eller för elever som läser på sitt andra språk. I grundläggande möter jag många elever som både är ovana läsare och läser på sitt andraspråk. När jag märkte att eleverna stötte på motstånd i läsningen tänkte jag att det finns saker som behöver redan ut, som inte är på ordnivå, och det gäller kronologin. Tillsammans ritade vi en tidlinje på tavlan, där eleverna hjälpte mig att fylla i händelserna som hittills hänt i boken. För att väcka lust för vidare läsning ställde jag också frågar om vad som kommer att hända. När eleverna jobbar med en längre roman är det viktigt att inte glömma bort lässtrategien förutsäga mitt i läsningen. När man inte förstår vad som händer är man heller inte intresserad av vad som kommer att hända - och tappar eleverna motivationen att läsa vidare. 

Även när eleverna har påbörjat att läsa en bok kan de behöva stöd och stöttning i att väcka frågor inför vad som kommer att hända i boken. Det är just detta frågor om vad som kommer att ske som motiverar läsaren att läsa vidare. Utifrån tavlan skapade vi en Prezi, med en tidlinje av Oves liv, tillsammans på smartboarden. Där vi inte visste satte vi frågetecken. Vi avslutade Prezin med att ställa frågor om vad som kommer att hända.Se bild från tavlan och länk till prezi på min kursblogg: Läsa, skriva och diskutera.

3. Avdramtisera litteraturdiskussionen.I morgon har vi vår första litteraturdiskussion. Alla har fått i uppgift att skriva tankar på post-it-lappar när de dyker upp under läsningen och fästa dem i boken. På litteraturcafét ska eleverna dela med sig av sina tankar. Jag har valt att kalla litteraturdiskussionen för litteraturcafé för att skapa en trevlig stämming. Vi kommer att dricka kaffe och äta nån liten kaka till. Jag avslutade dagens lektion med att säga: "I morgon ska vi alla möte Ove på litterturcafét." De tyckte gruppen var lite lustigt, och skrattade. Jag hoppas på en givande diskussion i morgon.   

Känslor - bra för uttalet

Jag har arbetat med svenska som andraspråk inom vuxenutbildningen i cirka 7 år. Dessa sju år har varit som en lång resa som aldrig tar slut. Jag har läst teori, använt beprövad erfarenhet och prövat egna nya saker direkt i klassrummet. Fokus för mig har alltid legat på att stimulera till språkanvändning. Jag har sett att eleverna lär sig mer om de ges rikligt med tillfällen till autentisk språkanvändning. Det ger jag dem genom att initiera situationer som på olika sätt kräver att eleverna ska samtala och diskutera, eller situationer som väldigt starkt motiverar eleverna att tala. 

När vi läser romaner har vi litteraturdiskussion en gång i veckan och eleverna tar med sig ett citat som de har valt själv utifrån intressen. Dessa diskussioner blir ofta mycket intressanta och eleverna använder ett levande språk. Eleverna bloggar både om sina citat och om diskussionen. Jag har känt mig nöjd över de intressanta interkulturella diskussioner som sker i mötet mellan elevernas olika roman-tolkningar. Tillsammans jobbar vi vidare med de teman som eleverna själva har varit med om att lyfta fram ur romanen. Jag arbetar också mycket med debatt och argumentation både för att motivera eleverna till aktiv språkanvändning och för att lära dem argumentation i tal och skrift. Även här har diskussionerna varit givande i allra högsta grad, och eleverna har varit mycket engagerade. Jag har emellertid sett att här finns mycket att utveckla och börjat med både genrepedagogik och lässtrategier, men det är en annan historia. Nu tänkte jag berätta om uttalet.

Uttalet - var kommer det in. Tanken har varit, lite grann, att ju mer eleverna pratar i situationer som de känner sig lediga, ju bättre blir deras uttal. De läser även andra ämnen med "svenskar" och får höra rätt uttal från både lärare och elever. Men, men...många har ett stort problem med sitt uttal. Det ställer till problem för eleven. Nu när jag fick nya elever i grundläggande skrev en kinesisk elev på sin blogg att hans grannar inte förstår honom när han pratar. Problem med uttal ger elever svårigheter i vardagslivet och de upplever ofta en stor stress i vanligt förekommande situationer som exempelvis att samtal med expediten i en affär. Sedan finns det givetvis stora problem på samhällsnivå att det kan vara svårt att få jobb med en utländsk brytning. Jag har märkt en stor skillnad mellan de elever som jag hade i svenska som andraspråk på ungdomsgymnasiet och de som jag möter här. Uttalet kommer inte av sig självt och många elever umgås inte alls med några svenskar, utan de enda längre samtal de har med svenskar är här i skolan. Därför gäller det att lärare i alla ämnen ger eleverna rikligt med möjligheter till att tala. 

Att tala med känslor - bra för uttalet

I går uppmärksammade jag något under min lektion i svenska som andraspråk med grundläggande elever nämligen att - att tala med känslor är bra för uttalet. Vi arbetade med första kapitel i romanen En man som heter Ove. Eleverna skulle skriva en dialog i par och spela upp den för varandra. Instruktionerna finns på min kursblogg (som är länkad till elevernas egna bloggar). När eleverna hade skrivit sina dialoger och övade, gick jag runt i grupperna och gick igenom uttalet. Pekade på specifika uttalsregler och läste före så att eleverna fick härma. Teoribakgrund har jag hämtat från Olle Kjellin som skrivit boken: Uttalet, språket och hjärnan. Kjellin menar att prosodin och intonationen är det viktigaste att lära sig. Språkmelodin är nyckeln till ett bra uttal. En andraspråks elev betonar ofta varje ord:"Hur mår du" vilket låter osvenskt. Undervisningen bör lägga fokus på att lära eleverna svenskans prosodi enligt Kjellin, då kommer eleverna också att lära sig vokalen. Ja till och med grammatiken kan falla på plats om språkmelodin är rätt enligt, Kjellin. 

När eleverna sedan spelade upp sin dramatiseringar under lektionen, bad jag dem spela en gång till, och vara argare. Här uppmärksammade jag att när eleverna visade känslor, gjorde de språket mer till sitt eget. Uttalet blev mer dynamiskt, och faktiskt också mer rätt. Det var mycket intressant. Efteråt diskuterade vi tillsammans att det kan vara svårt att visa känslor på ett nytt språk. 

Efter lektionen funderar jag hur vi kan jobba mer med dialoger, både färdiga och dialoger som eleverna skriver själva. Jag tänker att genom dialoger kan vi arbeta med uttal och att uttrycka känslor på ett nytt språk. Upplägget med En man som heter Ove fick två syften öva uttal och samtidigt leva sig in i romanen och skapa identifikation med och förståelse för huvudpersonen. Jag tror också på att saker måste göras flera gånger för att eleverna ska känna sig trygga och säkra i ett arbetssätt därför gjorde jag samma sak igen under dagens lektion. Läs hur vi gjorde på kursbloggen. 

Under dagens lektion diskuterade eleverna i mindre grupper när de skrev dialogen. Diskussionen kom att handla om hur romankaraktärerna är. Det är inte alltid tydligt i boken vilken replik som sägs av vem, utan eleverna måste läsa noggrant. I en grupp sade en elev att personen som skulle spela Ove skulle säga en replik som började med: "Mitt fel..." Men då sade en annan elev, att det inte kan vara Ove som säger det eftersom Ove aldrig skulle erkänna att han hade fel, menade eleven. Här blir det tydligt att eleverna lever sig in i karaktärerna och deras personlighetsdrag genom denna övning, samtidigt som de jobbar aktivt med satsmelodi och intonation. När jag handledde grupperna inför uppspel i uttal tydliggjordes olika problematik för olika elever och jag fick en överblick över elevernas uttalsproblematik. Ett tanke är nu att jag för anteckningar efter varje dialogträning med språkmelodi. 

Hur kan eleverna arbete vidare på egen hand?

Specialpedagogen kommer att visa eleverna ett webbaserat verktyg som kallas för trädet. Genom trädet kan eleverna själva arbeta med vokaler och konsonanter på egen hand. Trädet blir ett komplement till mitt språkmelodiarbete. De har också möjlighet att träna prosodi och intonation på egen hand genom de sånger som jag har presenterat för eleverna, finns på bloggen.